Bryta,bröt,bruten

Hur kan man leva så länge,så våldsamt och överleva utan att bryta nacken? Nu sitter jag iallafall med en bruten fotled och vet inte ens hur det kunde gå så. Rimligen borde det hänt när jag blev avkastad en av alla de tusen gånger jag blivit det! Alternativt borde det skett när jag blev sparkad en av alla de hundra gånger det skett! Möjligen borde fotleden brutits när jag blivit omkullsprungen av rusande hästflockar som jag kommit i vägen för ett antal oräknade gånger. Kanske borde jag brutit foten någon av de gånger jag skilt bråkande hästar åt, hängt i grimman på hästar som stegrat sig i panik eller när jag släpat med insnodd i longerlinan på skenande unghästar. Men jag har sällan fått mer än ett antal blåmärken. Någon hjärnskakning, armbåge som gått ur led,stukad handled och liknande småskador som ett och annat bett när hästarna visat sitt missnöje eller varit ouppfostrade små monster. Ponnys är ofta det, ouppfostrade! Föräldrar lämnar ungarna med ponnyerna ensamma att bli terroister,vettvillingar och ogärningsvarelser….men,men inte bröt jag något alls, inte ens ett finger blev brutet under alla dessa fighter som kan uppstå när man skall förvandla misshandlade, illa hanterade och upproriska hästar till välanpassade djur med förtroende för människor.Men bruten är min fotled iallafall och väl paketerad i en gipsstövel efter genomgången operation som ortopeden ansåg att det var ett nödvändigt ingepp så snart han sett röntgenbilderna. Skruv,spik och plåt från båda sidorna blev det…sex veckor får jag frustrerat finna mig i att tillbringa i den rörelsehindrade världen!
Hur gick det till? Öde, slump, tillfällighet? Fredagen den trettonde! En dag som sägs vara olycksdag en skrock,myter och skrönor. En kriminalteknisk utredning hade krävts för att klarlägga det exakta händelseförloppet och alldeles säkert hade det också krävts en videoinspelning för de två inblandade vittnena kan inte ens de klart redogöra för vad som hände i alla delar utan har endast en vag och splittrad uppfatning, det kunde kanske varit en ridolycka men den hade skett och passerat tidigare om man skall vara exakt. Mandy hade åkt av den brallande valacken, hon hade slagit i huvudet men hade hjälm så den tog värsta smällen, hon hade slagit i ryggen och hon var lite snurrig men var på väg att resa sig upp. Den eländiga valacken ryggade och försökte sparka mitt sto men vi girade undan och bort. Sedan skulle jag sitta av men det fanns ett motstånd,en vägg som hindrade mig sitta av på den vänstra sidan som är det vedertagna normala sättet så jag tvingades välja sitta av på högersidan.
Jag var tvungen sitta av, Mandy behövde hjälp, både med sig själv och med sin häst, valacken som herrelös rörde sig omkring om oss, ingen visste vad som skulle kunna hända, i pricip kan vad som helst inträffa i en situation som denna!
Så jag svingade benet och var på väg, jag kände att en kraft passerade, kanske var det valacken som sparkade bakut och nuddade foten, kanske passerade han förbi och “sprang” på foten, kanske högg han i “tanken” att hugga stoet som han gjort vid tidigare tillfällen. Det senaste alternativet är ganska troligt, för jag vet att han stod med huvudet mot oss, mitt sto försökte fixera honom med blicken som ston gör när de är ledaretypen av ston i flocken och markerar för olydiga flockmedlemmar, att de inte är välkommna in i flockens ring, utan ska hålla sig på avstånd! Kanske försökte hon beskydda mig? Jag hörde ett kraftigt krasande, knakande, brakand ljud som en trädgren bryts vid stormväder och visste att min fotled var bruten! Sedan bröts den en gång till när jag satte foten i marken. Det gjorde inte ont, jag kände faktiskt ingen smärta alls men eftersom foten inte bar så var jag tvungen att sätta mig ned på marken. Min kompis fick ta in hästarna i stallet och sadla av. Jag tog av mig ridskon innan foten började svullna och min kompis Mandy hämtade bilen så vi kunde ta oss till akuten och få den vård vi behövde.