Jag hade genomgått tre  större ingrepp med långa rehablingsperioder under en 10 års period, den tredje var bara tre veckor gammal och det var tre veckors helvete med feber, spyor, smärtor, sprutor, ihärdiga men misslyckade försök att äta, ihärdiga men misslyckade försök att inte bara ”komma upp på benen igen”, utan också försök till ”makeovers” med ny frisyr, shoppa in nya kläder och att fira in påsken med ny sexig look och att äntligen få vara hemma igen med min sambo och vår son, samt att njuta av hästarna, ridningen och livet! Jag visste att något var fel, så in i h—-fel, innan jag åkte på ”permis” talade jag med min kirug, teamchefen. Han undersökte mig och konstaterade att de måste röntga, men det gick inte att göra förrän efter påsken. På påskafton slutade supén med att jag ”rasade ihop” och vek mig dubbel medan jag sakta kanade ned från stolen inunder bordet! Dagen efter åkte jag in till avdelningen igen. Första vardagen efter helgen hade teamchefen på kirugen åkt på semester och glömt skriva remissen till röntgen, med den påföljd att vikarien inte ville lyssna på mig, han ansåg att jag bara tramsade mig och gjorde det för att jag ville ha morfin! Natten som kom tillbringade jag i rökrummet med den enda smärtlindring som stod att få,cigaretter! Tillkallad jourhavande ville inte ”lägga sig i”, sköterskan talade med mig, kramade mig men kunde inte göra något, mina ”rumskamrater” var helt underbara och stöttade mig, på morgonen spydde jag upp flera dagar gammalt maginnehåll och så fick jag äntligen komma till röntgen! det var det löfte jag fått av vikarierande kirug mot att jag inte fick någon smärtlindring natten som gått…

Röntgenläkaren var en gammal bekant, vi hade träffats många gånger genom åren och han kände väl till min sjukdomshistoria, den här dagen hade han dessutom två kandidater som skulle närvara vid dagens undersökningar. Min röntgenläkare blev något upprörd när han fick se i vilket tillstånd jag befann mig, han kunde inte heller förstå varför jag inte fått någon smärtlindring. För att göra denna undersökning måste jag ha en sond via näsan ned i magen, genom sonden kan sedan läkaren sända exakt den mängd kontrast han behöver få att få så exakta bilder han vill ha. Jag fick lite bedövningspray i halsen och ”svalde” ser sonden, läkaren sprutade i kontrast, tittade på bilden i översiktstvn, marscherade in i kontrollrummet och gav order i snabbtelefonen att den vikrierande läkaren skulle infinna sig på sekunden! Kandidaterna kramade mig båda två och sa ”stå på dig”! Den vikarierande läkaren kom, hälsade inte ens på mig och fick en utskällning på stående fot från min röntgenläkare inför mig, kandidater och sköterskor, samtidigt som han fick se på bilderna från översiktstvn.Bilderna var mycket tydliga, det var så mycket sammanväxningar att det var totalstopp! Jag kördes ut på båren till väntrummet och där kom översköterskan och hämtade mig. – Nu ska du få smärtlindring, sa hon.

Efter att jag fått smärtlindring och när den börjat verka så kom läkarteamet in och jag fick veta att jag skulle opereras akut på eftermiddagen, den vikarierande läkaren stod och hängde vid skyddsskärmen och sa ingeting, till mina rumskamraters ilska. -Den f-n bad inte ens om ursäkt, sa de efteråt. Det var en allmänt ”kokt” stämmning men jag hade bara en tanke och den förmedlade jag till gruppen av läkare och sköterskor runt min säng; Ni får göra vad ni vill, om tre veckor ska jag gifta mig, så sätt fart!

Jag var döende, jag visste det därför att jag har varit här förut i denna dimension ,som jag kallar ljusvärlden,  en gång tidigare, ljuset är unikt för den här platsen. Vägen hit genom tunneln av färger är inte den enda vägen men den är den mest kända.  Den här gången är jag i ett annat”rum” än förra gången, det är som någon finns vid min högra sida, någon som jag känner igen, men inte vet namnet på. Han är blond och blåögd, dessa ögon som har evighetens visdom och erfarenhet men ändå, han ser så ung ut, kanske en trettio år sådär på ett ungefär, jag vet inte riktigt. Det strålar ut en kraft från honom som känns så stark att den skulle kunna lyfta mig upp utan ansträngning. Han håller sina händer över mig, jag känner deras helande kraft men vet att den räcker inte, han ser så bekymrad ut. Så är det fler i ”rummet” de står runt mig och alla ger av sin kraft för ”min tid är inte inne ännu” Jag ska inte komma ”hem” ännu! Deras kraft och kärleks ljus helar och för mig tillbaka till livet men de är sorgsna för de vet att mitt lidande är inte över.

Jag ligger i min sjukhussäng, ronden är på väg, de stiger in salen, läkaren som går först stannar så tvärt att det blir en sammanstötning bland de som går ronden. Läkaren bara tittat och tittar, jag ligger i säng fyra, det är inte jag som är den första patienten de ska till men läkaren kan inte ta ögonen från mig. -Ser ni hur hon strålar, utbrister han! Det är omöjligt, jag har aldrig sett något liknade…

Jag kände mig allt annat än strålande, där jag låg med sond och kateter, dropp och ett tre decimeter långt operationsärr som häftats ihop stålklammrar men oavsett vad jag varit med om kanske hjärnspöken kan göra att man strålar, vad vet jag, så kämpade jag mig ur sängen och upp på benen inom de tre föreskrivna veckorna, stod inför domaren med min make, hade ring på fingret och vigselbeviset i handen! Det är tjugo år sedan det hände, men det kunde lika gärna varit idag!

Tiden som var, tiden som kommer…sommaren är kort, snart kommer hösten med stormar som sliter löven från grenen. Som livet är, vi singlar omkring som ett löv för vinden! Glädje och lycka, något som alla vill ha, få känna, ta på, njuta av, ofta och  länge! Glädje, lycka, rikedom är flyktigt som essens från en dyr parfym, svårfångat. Tur är en otrogen älskarinna som sviker de flesta.

-Du frågar hur jag mår, bra säger jag och ljuger så mycket jag kan, för du vill ju inte veta hur dåligt jag mår. Inte egentligen och du vill ju inte iheller att jag ska ha det alltförbra , för då mår du ännu sämre än du redan gör! Alla går vi omkring och väntar, på tiden som ska komma och visa att nu är det vår tur att ha det bra, vi väntar och hoppas, fast vi vet innerst inne, att den tiden kommer aldrig att bli vår. Det är en tröst, för den som mår dåligt att veta, det finns alltid någon som har det värre. Lite skadeglädje, som tröstar den som kämpar i en tid av motgång. När lönen, som man kämpat så många timmar för knappt räcker till hyra och mat. Man skulle vilja ha råd att köpa lite tröst, kanske unna sig en dröm, en tid av lite lycka och flärd! Tänk om man vann en miljon, de magiska orden, men lotten är dyr, alltför dyr och inte vinner man. Tiden går, den rinner ifrån en medan man väntar på bättre tider för gudarna har all tid i världen men det har inte du. Livets lott är den, att den fattige föder den som redan är rik, när han köper lotten som lovar guld men bara är ett värdelöst papper med siffror på.

Tiden som var ,tiden som är, tiden som kommer, livet är kort och lyckan finns inte i pengar. Njut av sommarens värme, dofter och ljuset, andas in livet. Lev i nuet, tiden som varit kommer inte åter vilka sorger den än hade, tiden som kommer, imorgon går solen upp i gryningen än om du inte är här, morgondagens bekymmer kanske drabbar någon annan och den rike kan inte ta med sig sina penningar dit han ska, njut av tiden som är så mycket du kan, just nu , i detta ögonblick, det enda som säkert är, tiden som är!

När inser ett barn att de vuxna inte kan skydda eller beskydda det mot världen och livets motgångar, ondska, våld och olyckor? Vad händer när barnet inser att de vuxna är inte kapabla, att de inte går att lita på? Min brorsdotter var bara ungefär fyra-fem år när hon meddelade mig med stort allvar; ”min mor ljuger för mig”! Jag var själv mor till en nyfödd son då och de orden träffade mig som ett slag i huvudet!

När jag opererades första gången så var jag sjutton år och vägde 27 kg! Jag hade varit allvarligt sjuk länge, kunde knappt gå, stå, röra på mig. Äta hade varit ett bekymmersamt elände, att behålla maten eller tillgodose mig näringsämnena ur den var i princip omöjligt eftersom tarmen levde som en parasit i och på min kropp, alla blodvärden var horribla, blodiga diareer och kräkningar hörde till vardagen, hade jag slagit upp ett sår och börjat blöda så hade det inte slutat förrän det var slut på blodet. menstruation hade jag inte haft regelbundet sedan jag kommit in i puberteten och det som kom liknade mest något ruttet, gammalt och dött! Jag fick blodtransfusioner, låg i isolering eftersom jag hade dragit på mig sjukhussjuka ovanpå allt annat och levde på rymdfararekost, pulver som blandades ut med vatten. Jag fick min första stomi efter att man tagit bort hela tjocktarmen, tre decimeter tunntarm och hela ändtarmen. Mina föräldrar kom på besök, när jag visade stomin vände sig far bort.

Som vuxen vet jag och förstår att föräldrar vill inte se, uppleva eller ta till sig, att barnets liv aldrig kommer att se normalt ut igen, men då betydde det, som jag också förstått i efterhand, att jag aldrig skulle kunna se mig själv duga i en mans ögon, att jag aldrig skulle acceptera min kropp som sexuellt skön eller vacker och kanske värst av allt, aldrig skulle duga i min fars ögon!

Jag hade klarat det mesta själv under alla åren som gått, sällan eller aldrig haft stöd från familjen när jag genomgick svåra och smärtsamma undersökningar. Att de då och då kom på besök innebar inte att de pratade med mig, när de var där, de talade mer med vandra. Och det talades definitivt inte om min sjukdom eller svårigheterna. Det talades en del med läkarna över huvudet på mig ,om medicinering och behandlingar men inte med mig. Då och då fick jag tala med psykolog, men min mor tyckte att det var en skam att gå till psykolog så det blev ingen regelbunden terapi, tyvärr. Alltför ofta hörde jag dem beskylla varandra och även mig själv för vems fel det var, att jag var sjuk! Någonstans på vägen från det att jag var barn, tappade jag tilliten, för deras kapacitet att ta hand om mig, att beskydda mig, att värna om mig och att älska mig! Någonstans på vägen tappade jag tilliten, för jag insåg att ingen skulle ta emot om jag föll! Att resa murar och krossa drömmar blev mitt livs signum!

4 Ägg

3 dl vetemjöl

6 dl mjölk

2 dl grädde

2 dl riven ost

Blanda till en klimpfri smet och grädda i smord liten braspanna i 200 grader c varm ugn i ca 35-40 min. Tills omeletten är gyllenbrun och smeten stelnat. Servera med fräsch sallad och varm baqette, smör och ost samt en kall skummig öl.

För att göra en omelett måste man knäcka äggen! Och en pannkaka har alltid två sidor hur tunn den än är! Mitt liv är som både ock, det är ingen höjdare att gå igenom sitt liv, när ett halvt sekel gått och man inser att hela livet varit fullt av omöjliga val som gjort att resultatet liknar en samlares skrothögar med ett mycket lågt antiktvärde. men jag tänker knäcka vareviga ägg och servera omeletten med äggskal och alla ingredienser som finns och funnits framförallt för min egen skull. Om sedan det intresserar någon annan så är det som det är. Kan det rädda någon från att göra samma misstag så är det gott. Jag ångrar ingenting men jag förbannar vissa delar av det liv som jag tilldelats, det är en insikt som kommit genom att städa, röja och bearbeta allt som var resterna av mina föräldrars bortgång. Som när man häller vatten på en gås, sa min äldre bror en gång om mig, med det menade han förmodligen hur gåsen ruskar på sig och till synes oberört går vidare…Vad är meningen med livet? Beror på vem man frågar! Man kommer hit, vistas här ett tag, möter olika varelser på sin resa, en del stannar kvar, en del bara passerar förbi, möter olika upplevelser på färden här igenom, vandrar på olika vägar, ser ibland på fel håll när man passerar gå, befinner sig sällan på rätt ställe i rätt tid, för många måsten och ska, alldeles för lite barfota i gräset, alldeles för sällan i solen, alldeles för sällan vid en strand och hör vågorna slå mot en strand och alltför ofta på väg!Så underligt att befinna sig just här just nu…finns det ett annat jag någon annanstans just nu, just där?

Världens största spelbedrägeri måste vara onlinecasinospelen , efter att prövat flertalet olika så kan jag konstatera det utan att skämmas .Som alla andra drömmer jag om storvinsten som skulle göra mitt liv lite enklare! I bästa fall får man spela för vad man sätter in, alltså du sätter in säg 50 dollar och du ”vinner” då 50 dollar precis, när du spelat upp de femtio du satte in. Naturligtvis förlorar du även de femtio, eftersom de med all sannolikhet ingår i någon dold omsättningsregel, eller så spelar du bort dem i förhoppning om att nu börjar du vinna… Bonussystem finns det flera utav, antingen är det i form av lockerbjudande som får dig att tro, att de ger bort något gratis eller är någon form av ”belöning” för att du eventuellt spelar för stora summor den månaden tex. Värsta formen erbjuder everest casino tror jag, du måste spela för en viss summa först sedan får du ett storslaget bonuserbjudande om 100% bonus på nästa insättning, observera det, nästa insättning! Om du så spelat för 30000, så måste du sätta in ännu mer pengar för att få din bonus, sjukt!

Naturligtvis verkar det som du vinner i början, så länge du spelar med ”bonuserbjudandet” inklusive omsättningsregeln som ibland innebär att du måste omsätta bonusen både sex, sju och tio gånger och om du är ny spelare, det gäller ju att få dig att fastna! Man kan ibland se på spelbolagens hemsidor små vinstnotiser om någon vinnare som ”kammat” hem jackpotten, märkligt nog är det ofta samma namn som återkommer i än den ena och än den andra jackpotten, det får mig alltid att undra ;vem är de här vinnarna? Hur mycket fick de betala för sin jackpot? Om de är verkliga antar jag att de satsat minst samma sammanlangda summa i spelet. Jag har aldrig verkligen vunnit i något spel av något slag vare sig det är onlinespel, spel på hästar, bingo, slogans tävlingar eller tips, eller ens i vanligt marknadslotteri typ, jag är ingen vinnare vare sig det gäller pengar eller livets spel. Jag tillhör den sortens människa bara, den som köper en lott ibland, spelar ibland men no way, det är som att spotta i motvind! Dömt att misslyckas och naturligtvis avskyr jag att bli utnyttjad, lurad och bli bedragen. Jag fick en liten liten åtebetalningsvinst på just everest casino en gång, 1000 dollar, efter att ha satt in och spelat bort lite mer än så sammanlagt i ett år, så bestämde jag mig för att ta ut de pengarna, ändå hade de mage att sno närmare 500 dollar drygt av den ”vinsten” i avgifter, det kallar jag för att bli bedragen, utnyttjad och lurad! Onlinecasino påminner mig om de där emailen man får, du har vunnit en miljon i det och det lotteriet utan att ha köpt lotter, bara på din emailadress men observera, för att få ut din vinst måste du betala in si och så mycket i exp.avgifter och omkostnader, blablabla…..Dessutom vet vi ju alla att någon vinst existerar inte, det är ett riktigt bedrägeri som pågår, ändå får onlinespelen alltfler spelare som blir spelberoende och som spelar bort pengarna som skull gå till hushållsutgifterna! Svenska spel pratar vittochbrett om att de arbetar mot spelberoendet men de lägger över ansvaret på spelaren att själv ställa in och begränsa hur mycket han eller hon får spela för i deras onlinespel, exakt som alla andra gör och det går ju att ändra på den gränsen. Kanske man borde införa en kreditvärdighetsundersökning på varje spelare, i stil med den bankerna gör och utifrån den bestämma en gräns som får gälla ett år i taget! Det här tror jag kanske skulle rädda många hem från konkurs och inte göra spelbolagen mer rika än nödvändigt, det är trots allt förlorarnas förluster som trillar ner i fickan på vinnarna! Visst kan man tycka ”surt om rönnbären” men jag undrar ibland hur det känns att vara rik på andras bekostnad och hur stor skillnad är det på att langa och göra folk spelberoende?

Första gången jag fick smärtlindringen som verkligen svarade till namnet var det helt andra grejor än magnecyl, alvedon,impren och allt vad det värdelösa elände de säljer heter. Morfin! Gudars ni anar inte vad det kändes i en kropp som plågades av 4 ggr. normalt antal vita, där vareviga ben,muskel och nerv illvrålade om man försökte använda någon kroppsdel. Jag hade opererats för första gången och efter åtta års lidande fick jag andas ut under en kort period. Nästa operation som gjordes skedde för att mitt liv skulle bli enklare men ledde till att jag blev kvar ett år på sjukhuset och förutom att det avslöjade vad som var den korrekta sjukdomsprognosen, ytterligare tiotalet svåra operationer så skulle det leda till att jag blev beroende för resten av mitt liv.

Beroende och missbruk är inte samma sak även om det ligger som hand i handske. Beroende är när man inte kan vara utan något eller någon, missbruka är att överdosera sitt beroende. För att lindra mina kroniska smärtor är jag beroende av narkotika, missbruk det är när jag tar mer än jag behöver, missbrukar gör jag när jag tar en större mängd för att få en kick, bli hög eller för att jag vill dö! Abstinens får jag när inte får min dagliga dos på grund av att kroppen blivit tillvand och att hjärnan kräver sitt dopamin, det händer då och då när läkarna glömmer att se till att jag har mina recept i tid, eller för att apoteken inte kan få sina leveranser att fungera t.ex. Jag rekommenderar inte att någon ska börja leva så här, inte ens när de har verkligt svåra smärtor för det är ett helvete. För några år sedan bytte jag till preparat som fungerar utmärkt, i snart sju år har jag legat stabilt på samma dos som fungerar lika bra nu som när jag började, istället för som det tidigare preparatet som kroppen krävde en ständigt ökad dos utav. För en tid sedan var jag tvungen att återgå till det preparatet under några månader just för att apoteket hade problem med leveranserna och jag blev mycket dålig. Det var ett eländes elände! Det finns mycket skit som de flesta vanliga människor inte har en aning om, som frisk har man all anledning att vara tacksam, som sjuk är det egentligen bara en sak man verkligen önskar!

Fairytales är oorganiserade minnen, tillbakablickar, funderingar & tankar om det som varit, orsak & verkan i en sammanfattning som skummar på ytan. Man samlar på hög sina livserfarenheter och stoppar in dem i garderoben tills dörren bågnar och man är tvungen att börja ta itu med eländet precis som allt annat skräp man samlar på sig! Därför när det eventuellt blir offentligt så kommer det att för den oinvigde te sig som allt faller över en, på en gång, i en salig röra när dörren öppnas…av olika anledningar så kommer publicering också ske lite oorganiserat men det får ni ta, det är min rättighet som författare.

Skelett i garderoben finns det många! Lik som luktar och en hel del skit som jag gladligen varit utan! Jag drar till mig elände. som den där killen som faktiskt var den som tog första och andra och tredje steget till ett märkligt förhållande. Jag var arton och tog min första steg som en ny människa, för första gången i mitt liv var jag till synes frisk och försökte smaka på det liv som jag bara hört talas om, av dem som levde det. Jag var så sjuk innan, att mitt liv framlevdes mestadels på sjukhuset eller hemma i min säng…ibland kom det s.k kompisar, skolkamrater på besök, för att på mitt rum, kunde de tala om allt roligt de gjorde utan insyn från föräldrar och för att de hade ett intresse av min äldre bror.

Nåväl den sommaren var det killar, sprit och fest som gällde och mittiallt så dök han upp på sin svarte springare och bjöd mig att rida den. Det blev en skentur!Och den räckte runt halva jordklotet! Det märkliga var att jag hade drömt om honom när jag var sjuk och febrig, både honom och hästen flera år tidigare utan en aning om hans existens, tom namnet var rätt. Tyvärr varnade inte drömmen om vad som skulle ske i slutet! Naturligtvis fanns där alla ingredienserna, han var sexuellt störd, det fanns en eller två kvinnor som hans mor tyckte dög bättre än jag och hon var dessutom grundorsaken till hans störning i övrigt. Ännu ett ödets olycksbarn alltså och att vi möttes var nog förutbestämt! Pressen ledde till sepration så småningom med svärmor in spe handgripliga hjälp och ett fult bakhållsangrepp från mina föräldrars sida. Något år senare så fanns han inte längre annat än i svarta tidningsrubriker som fick affären jag befann mig i att gunga! Ännu några år senare gjorde jag ett allvarligt självmordsfösök, det hade inte med honom att göra, men jag lärde mig något om den mörka väg som finns bakom kulisserna. Och ytterligare några år senare förlorade jag en väninna som lyckades bättre med sitt vägval. På begravningen kunde jag mycket tydligt höra henne säga på sin typiskt sjungande finlandssvenka, Fy Faan….

Ord kan man leka med och använda lite hursomhelst. Hur de tolkas är upp till betraktaren, men

kanske är de inte tänkta att mena betyda det som man tror! 93 % av allt som sägs lär vara ickeverbalt

språk men eftersom det här är en blogg så förväntas det användas ord. Detta är mitt första inlägg och

eftersom jag har en del att lära om hur den här bloggen fungerar, så tillåter jag mig leka med tanken

och orden och hur jag lägger upp inlägget. Det intressanta med wordpress är att för en gångs skull

lyser modebloggarna närmsta sörjande metrobloggens inre cirkel med sin frånvaro. Ska man blogga

där och få sin blogg läst så ska man vara i red. Det har väl inte undgått någon… och så ska man länka

varandra så att mest lästa och länklistan blir samma , annars blir det ofokuserat och ingen vill veta vad

du är, vad du gör, vad du har gjort, tycker, tänker, känner, är eller inte är! Och absolut förbjudet, läs

inte andras bloggar om du ligger i topp för då kan man ju förlora inkomster på att ge bort klick!

Förvisso bloggar jag för min egen skull först och främst men det är roligt om någon gillar det man gör

också, eller iallafall bitar utav ens livsverk!

Jag är en människa, jag tänker, jag känner, jag lever, jag är!

I eftermiddag röstar regeringen om det det nya förslaget till sjukförsäkringen och går den igenom så

ska jag trycka det mantrat på mina t-shirts framsida! På baksidan ska jag ha en kanin, som går och går

i det oändliga! Barfota utan hängsle och livrem…

Förlåt jag gör det så förvirrande rörigt och stökigt att läsa detta inlägg men jag kan lova följande

inte lova att inte göra det igen

inte lova att använda protes

inte lova hålla mig till ämnet

inte lova vara rolig

inte lova vara intressant

lova att bjuda på mig själv

lova att dela av mig

lova att använda rena nålar

lova att rota i alla containrar

lova att var snäll mot de oskyldiga

lova att dela ut recept på godsaker

lova att berätta om döden

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!